(Triptyk)

När han förstört hennes ansikte
Han som var så schysst
Var det blod på hans knogar och slut på all sprit
Och månen vandrade tyst
Och slagen dom tog och hon tog emot
Med läppar som han kysst
Men när morgonens första fåglar sjöng
Tänkte hon: han är min vän
Han har ju så snälla ögon
Är så god, egentligen

När kungen och prästerna hade tvingat
På oss rätt religion
Bland råskinn och sällar gick dödsängeln fram
Och frälste utan pardon
På krigstrumman slog han, det osade fränt
Från häxbål och inkvisition
Men när gryningens första korpar flög
Tänkte vi: Gud är vår vän
Han har ju så snälla ögon
Är så god, egentligen

När revolutionen segrat då skulle
Den vara i tusen år
Jag hörde om den, jag trodde på den
Jag fällde aldrig en tår
Över offren den krävt, miljonerna som
Förslavades i dess spår
Och när morgonens gråa höstregn föll
Tänkte jag: Än sen?
Den har ju så snälla ögon
Är så god egentligen

2010