I den grumliga Varnumsviken
Stod ett hopptorn högt och vitt
Och jag tror att jag låg och simmade där
Hela sommarlovet mitt
För där hemma där kunde man fan inte va
Där gavs varken skydd eller hägn
Men på Skymningens badplats hade jag det bra
Var dag i sol eller regn

Och jag var åtta år och jag iakttog
Hur dom stora killarna kom
Fallande ifrån himmelen och slog
Ner i vågorna runt om
Och i farleden for en bikinitjej
Fram på vattenskidor ibland
Och familjer med barn låg och solade sig
På Skymningens badplats sand

Genom skogen och A 9:s skjutfält
Cykla jag hemåt på stenig stig
Hem till blommor som vissnat ner och dött
I mammas och pappas krig
Så jag svängde ihop en saga, en dikt
För att lätta upp stämningen – jag sa
Att jag hoppat ifrån en tremeters svikt
På Skymningens badplats idag

Och dom romerska ringarna svängde
Och där hängde atletiska män
Och orenat avlopp rann rakt ut i sjön
I den tryckande rötmånaden
Och jag cyklade hem och förkunnade stolt
– och min lögn var så bitterljuv –
Att jag dök ifrån tio meter och slog volt
Från Skymningens hopptorn med skruv

Ja, jag ljög så jag trodde mig själv, jag skrek:
-Ni måste komma och titta nån dag!
Dom behövde ju se nånting positivt
Få va med om nånting som var bra
Jag ville visa dom nåt som inte var skit
Ge dem ljuset och glädjen igen
Åh, min dröm var så ren, så skimrande vit
Som ett hopptorn i skymningen

Men en dag stod jag ensam i vinden
Regnet smattra, det stod som spjut
Det var omänskligt högt, det var slipprigt och halt
Mitt korta liv skulle strax ta slut
För där nere i bilen vid vägkanten satt
Far och mor – vilken chock att dom kom
Himlen tjockna av åskmoln, det blev nästan natt
Och skymningens badplats låg tom

Klara regndroppar ser jag sväva
Dom står stilla, som huggna i sten
För jag faller med dom, ja där flaxar jag än
I ett vinande, blixtrande sken
Men jag håller i hand denna lögn på min färd
Och jag häver mig alltid på tå
Ifrån Skymningens hopptorn mot en bättre värld
Det hoppet lever jag på

2010