Älvsborgsbron brinner som ett fruset bruddiadem
Kyrktornens urtavlor är blanka
Och regnet det skriver på ett ändlöst poem
Och vi är fulla och panka

Brandtomtens änka går och suger på sin enda tand
Och tusen stuprännor viskar
Och tusen katter käkar glupskt ur hennes hand
Små rakbladsblanka fiskar

Pilgrimmerna kommer med tutor och tända ljus
Till fnasken vid kanalens vatten
På Nefertiti spelar bandet en blues
Vi vinglar hemåt i natten

Glasskärvorna regnar över bilvrakets golv och sits
Porrbion Rios purpur dryper
I plaskbassängen simmar uppsvällda pommes frites
Och ett par påtända typer

Röster som vargar och ett blänk ifrån en dragen kniv
I detta rike växer ledan
Och dom är rika som har mål med sina liv
Och inte längtar till fredan

Men lyckliga faller vi till sömns i varandras famn
I värmeverket glöder härden
När dagen gryr ska vi ha glömt varandras namn
Och hur vi möttes i världen

1986