(Triptyk)

Alla ler, alla jublar och dom har så vita tänder
Och dom är så positiva, det är så man blir rädd
Från reklamskyltar och blaskor här i marknadsvimlet sänder
Dom ut sin glada nyhet: – Jag är älskad, jag är sedd
Det måste plötsligt hänt nåt, varför slutade dom lipa?
Har dom kanske rökt en pipa? Gått med i Livets Ord?
När man ser det nöjda flinet är det skitsvårt att begripa
Att mänskan innerst inne vandrar ledsen här på jord

Jag ser mänskor som spränger sig till rykande ruiner
Imperier ser jag sjunka och nya stiga opp
Jag ser urskogar som skövlas, jag ser hemska krigsmaskiner
Och oljedränkta stränder och huliganupplopp
Ser perrongerna där råbarkade lägervakter tömmer
Godstågen på fångar degraderade till djur
När man ser sådana bilder är det nästan så man glömmer
Att mänskan har en blyg och ömhetstörstande natur

Jag ser hisnande skyskrapor klättra upp mot solen
Containerhamnar, flygplatser, universitet
Jag ser matkassar som bågnar, jag ser solstolar vid poolen
Och en rymdsond som har landat på en öde kall planet
Jag ser pulkabacken full av barn och julstjärnan i fönstret
Nobellfesten med kungen och bilkön in mot stan
Och när man ser sådana grejer är det svårt att skönja mönstret
Att mänskan är en ensam naken fattig stackars fan

2010